Sagan om Gya och Thule
En gång för länge, länge sedan bodde det två troll här i närheten.
En trollgubbe som hette Thule som bodde ute i Thulebacke och en trollkäring som hette Gya som bodde i Gyabjer.
Här ser ni Thule där han ligger och solar sig ute i Thulebacke – och visst är det Gya som tittar fram där bakom busken.
De är förtjusta i varandra och har stämt träff därute i backen.
Ni ser hur fint klädd Thule är, där han ligger och väntar på att Gya ska komma. Han ligger och tittar på klockan.
Gya och Thule gifte sig och flyttade in i Gyabjer.
Här har ni dem igen – på bröllopskortet – de gifte sig alltså med varandra och sen flyttade de in i Gyabjer tillsammans. Därinne bodde redan en massa småtroll.
Folk i bygden var rädda för Gya. Hon kunde förtrolla sig. Ibland uppträdde hon som en ung flicka och ibland som en gammal kvinna. Först efteråt förstod man vad man råkat ut för.
När man skulle börja bygga Stehags kyrka, hade man först bestämt sig för att den skulle ligga på en kulle som kallades för Möingabacken.
Det gillade inte Gya utan då åkte hon med ett par svart-vitbrokiga kalvar om nätterna och tog bort allt byggnadsmaterial. Hon ville inte ha kyrkan så nära sig.
Gyaberget stod på gullstolpar
När det var jul skulle Gya smaka på julölet som man bryggde ute på de olika gårdarna. Fick hon inte det så blev hon stygg.
Det sades att på julen stod Gyabjer på gullstolpar. För att se om det var sant red en gång en dräng dit på julnatten.
Berget stod på gullstolpar precis som det var sagt och plötsligt kom Gya ut och bjöd honom vin att dricka ur en gyllene bägare.
Thule och Gya var osams och därför varnade Thule drängen och sa: ”Drick det inte utan häll ut det och rid sedan iväg. Men rid inte på den hårda vägen utan tvärs över de plöjda åkrarna, annars får hon tag på dig!”
Drängen gjorde som Thule sa och hällde vinet över axeln, men lite av det kom på bakdelen på hästen och där blev den som bränd. Sedan red han iväg, tvärs över åkrarna upp mot Stehags kyrka.
Då skickade Gya pysslingar och småtroll efter honom, en enfötting, en tvåfötting och en trefötting.
Trollen var nästan ikapp drängen på kyrkbacken, men han lyckades ta sig innanför kyrkogårdsgrinden. Sedan hade trollen ingen makt över honom.
Bägaren hade han med sig och den blev sedan nattvardskalk i Stehags kyrka enligt sägnen.
Trollen fick tag i kyrkklockan
Stehags kyrka hade länge bara en kyrkklocka. En gång just innan kyrkan var invigd, lyckades trollen få tag i den andra kyrkklockan och for iväg med den nerför kyrkbacken och sänkte den i Klock Ila.
Klock Ila var det sanka parti som ligger i Orrahus, till höger om vägen, just innan man kommer ut på den stora vägen mot Höör.
Bönderna sökte upp en klok gubbe som hette Koholmagubben och frågade honom till råds. Han sa att de kunde skaffa två rödbrokiga stutar och en stark kätting, så skulle de kunna ta upp klockan.
Men de måste vara tysta medan de höll på. De hade en lång kätting och kunde tydligt se klockan ligga nere i vattnet.
När de hade fått upp klockan till kanten, så var där en man som inte kunde tiga längre utan sa: ”Seså, nu har vi henne”.
Då ramlade klockan tillbaka ner i vattnet, och sedan har man aldrig mer kunnat se den så att man kunnat lägga en kätting om den.
Vattnet har sedan dess alltid varit grumligt.
Nedtecknat av Karin Månsson, Stehags Bibliotek
Illustrationer: keramiska bilder av Thore Möller